Historia

Det började som en vision för ett par unga arkitekter, Jon Höjer och Bertil Karlén. Året var 1951. De letade efter en vacker plats att bo på och hittade en bergknalle på Grönviksvägen vid Mälaren. Men försöket att etablera sig där med en radhusby stoppades av de kringboende, som opponerade sig mot att bli av med ett omtyckt utflyktsmål.

Foto: Sune Sundahl
Foto: Sune Sundahl

Istället vände de blickarna mot en annan bergknalle i det då tämligen okända Vällingby. Bergknallen ”Ararat”, som sedan i ögonblickets förvirring, då bostadsrättsföreningens namn skulle skrivas på papper, råkade bli ”Atlantis”. Och så heter vi än idag. Men sjunkit har vi definitivt inte. Ännu fladdrar Atlantisfanan i topp när det finns anledning av fira!

Men låt oss ta historiken från början igen – med Vällingby, som enligt engelsk förebild skulle bli 50-talets nya förort, en s k ABC-stad, där A stod för Arbete, B för Bostad och C för Centrum. Jon, Bertil och Sture Ljungqvist arbetade vid den tiden på Stadsbyggnadskontoret, där de kom att delta i Vällingby-projektet och blev så begeistrade att de själva kunde tänka sig att flytta ut dit både för att bo och arbeta. Och så kom det sig att de började skissa på en radhusby där. En projektgrupp bildades. I den ingick förutom Jon och Sture även Fritz Ridderstolpe och som konstruktör Hasse Hansson. När dagen kom då ”byn” var inflyttningsklar slog sig samtliga ner här.  /…/

Foto Sune Sundahl
Köket. Foto: Sune Sundahl.

Innan husen gjordes klara diskuterades hustypen ingående och inte minst gemensamhets-utrymmena – tvättstuga, värmecentral, samlingslokal osv. Insatsen var 4.100 kr. De som skulle flytta in hade 10 olika variationer att välja på, men hustypen var densamma. Räcke eller skåp i allrummet, skjutluckor av glas eller trä för skåpet mot köket, takfönster eller inte, utgång eller inte till framsidans terass. Fast en del av dessa saker kostade förstås extra. /…/

Foto Sune Sundahl
Allrummet. Foto: Sune Sundahl.

Allrumstanken var ny och fräsch och understryks av den öppna takformen. Området lockade också hit busslaster av arkitekter, svenska och utländska, turister och andra intresserade.

Ur jubileumsskriften ”40 år i Atlantis” (sammandrag)